Lina Sandel om Rosenius

I forbindelse med at det i år et 200 år siden Carl Olof Rosenius ble født, tar jeg den først i hver måned fram et glimt fra denne forkynnerens skrifter og veiledning.

Denne gang vil jeg ta fram en diktsamling som Lina Sandell skrev om Rosenius og som hun kalte for «Bilder fra Carl Olof Rosenius sitt liv». Lina Sandell var venn og medarbeider av Rosenius og formidlet mye av Rosenius sin forkynnelse via sanger og dikt.

Mange av sangene som brukes på bedehus og i kirker er forfattet av Lina Sandell. «Blott en dag», «Ingen er så trygg i fare», «O Jesus, åpne du mitt øye» og «Er det sant at Jesus er min broder» er bare noen av de mange kjente og kjære sanger fra henne.

Etter at Rosenius døde, skrev Lina Sandell et langt minneord på rim om forkynneren og sjelesørgeren, Nordens «lille Luther», Carl Olof Rosenius.

Lina Sandell

Her er et lite utdrag, hentet fra Samlade Sånger af L.S. II”:

Bilder ur Karl Olof Rosenii lif’

Tänken på edra lärare, som till eder hafva talat Guds ord, och efterföljen deras tro, skådande hvad utgång deras umgängelse hade.  Heb 13,7

Dock, om nu vi skulle vandra spörjande ibland vårt folk:

Hvem har Herren här bland eder brukat til sin viljas tolk?

”Hvem har framför många andra framlagt nådens lära klar?”

Skulle tusen röster svara: ”Vår Rosenius det var!”

Hörom då: I låga stugan sitter där en åldrig man,

Som det hårda knappa brödet blott med nöd förtjäna kan.

Men ur blicken strålar likväl frid, förnöjsamhet och hopp,

Ty till en barmhärtig Fader tillitsfullt ha skådar opp.

”Hvaraf denna frid, du gamle”, spörja vi med undran stor,

”Jo, på Herren Jesus Kristus, trots all skröplighet, jag tror.

Syndabördan nu ej längre hvilar på min krökta rygg,

Gud har kastat den på Kristus, därför är jag fri och trygg.

Länge nog jag gått och suckat under Moses tunga staf,

Sökande med egna krafter lyfta samvetsbördan af,

Men den blef blott tyngre, tyngre, tills jag i en salig stund

Höra fick det dyra ordet om ett evigt fridsförbund.

Vid en sammankomst där borta uti kyrkobyn vid än

Läste man i ”Pietisten” om ”förbundet med Guds Son”

Och den nya lag som gäller än för Sonens barn – och se,

Bördan föll från tyngda skuldran, och jag måste saligt le.

Sedan dess, hus annorlunda har ej allt gestaltat sig,

Hvad som förr var tungt och bittert är nu lätt och ljuft för mig

Herren vare lof för gåfvan af en lärare, som vet

Tyda för oss höjden, djupet utaf nådens hemlighet.”

Hörom ock den unge pastorn, af Guds frid delaktiggjord

I det öfverfulla templet fritt förkunna nådens ord

För de tusende, som komma mången gång från fjeran trakt

Gripna utaf ordets sanning och af evangelii makt.

Hörom honom fritt bekänna: ”Länge jag i blindhet gick,

Djärft predikande en lära, hvaraf lif dock ingen fick

Talande om tro och bättring, gärningar och goda verk,

Men förgätande att grunden är blott Kristi gärning – märk!

Nitisk mot den mya läran stod jag där så stolt och stark,

En ortodoxiens kämpe på förnuftets frusna mark;

Men hvad under, Herren fann mig, bragte mig till korsets fot,

Med ett blad af ”Pietisten” han mig fångat i sin not!

Några ord ur Romarbrefvet med förklaringen deraf

Väckte mig till ny besinning af hvad Gud med Sonen gaf,

När det heter: Genom honom vi förlikningen nu fått,

Allt är botadt i den ene – allt är genom honom godt!

Hvad jag förr ej sett, jag såg nu, glad, förundrad, blygselfull;

Sedan dess väl många stormar sökt min fridsgrund slå omkull,

Men den står dock fast, ty Herren själf i nåd har lagt den så,

Och hvad han har lagt det måste uti evighet bestå!”

Vil du lese hel diktet, finner du det her:

 Lina Sandell om Carl Olof Rosenius